Sara Med S

När jag var liten och vi bodde på landet hade vi en brandgul katt (av för mig okänd ras) vid namn Gustav. Han liknade inte den tecknade katten Gustav på något sätt mer än att han var kräsen med maten, det var bara ett särskilt märke som gällde och det var bara såsen som slickades upp - inte bitarna. Sen blev han sjuk och en dag när brorsan och jag kom hem var han borta. Ett par år senare flyttade vi in till stan och vi har alltid tyckt att katter inte riktigt hör hemma i stan så inget nytt husdjur i sikte. Ytterligare några år gick och vi fick nya grannar, med en katt som ofta kom in till oss på sommarn och la sig på någon av våra sängar. Lite det bästa av två världar, vi hade en katt att gosa lite med utan att behöva bekymra oss om kattmat och sånt där. Sen fick de tyvärr göra sig av med honom, om han fick en annan familj eller fick somna in vet vi faktiskt inte. Hösten 2011 fick jag sedan chansen att vara kattvakt, vilket jag såg som en prövning då jag var lite inne på att skaffa katt. Hur mysigt som helst med någon som mötte en när man kom hem från föreläsningar eller la sig i knät när man satt framför tv:n eller hoppade upp på en när man gått och lagt sig. Samtidigt lite jobbigt och jag bestämde mig för att om jag skulle ha katt skulle det va när jag bor i hus och katten kan komma och gå lite som den vill. Så när mamma och pappa berättade att de skulle flytta ut på landet igen tändes ett hopp om att de skulle skaffa en katt jag kunde komma hem och gosa lite med. Tror mamma varit lite sugen på att skaffa katt också.

 

1,5 år senare och ingen katt i sikte men så förra onsdagen så låg det en grå katt där det brukat ligga en hare. En lite skraj stackare som fräste åt mig när jag försökte klappa honom. Nästa dag var han lite modigare och jag gav honom en halv skinkbit till lunch som han först bara luktade lite på men till slut fattade han vad det var. På kvällen fick han en bit köttfärslimpa och rackarn vad han mjölade (tydligen sa jag så när jag var liten och Gustav "pratade"). I fredags när mamma och jag skulle till affärn köpte vi en burk kattmat och sen var det kört. Han är smal som en speta och lite ful i pälsen men ändå söt, ingen id-märkning dock. Vi får väl se vad som händer framöver men tills vidare är vi visst med katt. Än har han inte fått komma in, förutom en snabbis igår när han smet in, men det kanske ändras när han tappat alla fästingar. Sen får tiden helt enkelt utvisa hur det blir, om han får stanna/stannar eller inte.