Sara Med S

Läste precis en kolumn/artikel i Aftonbladet om en tjej på 5 år vars pappa mördade mamman och blev dömd till livstids fängelse. I såna fall bör socialnämnden gå till domstol och flytta över vårdnaden av barnet till någon annan. Det har inte skett i detta fall (varför kan man bara spekulera i) och pappan kan därför juridiskt sett fortfarande lägga sig i beslut som rör barnet. Jag tycker det hela är ganska sorgligt, för den som drabbas är ju den lilla flickan.. Men det som jag tycker är lite mer spännande med sådana artiklar är att läsa kommentarerna, och i det här fallet så tyckte de ju att det var fel..

 

En kvinna skrev, angående den juridiska rätten pappan har: "Off topic men det är det som är problemet med gemensam vårdnad efter skilsmässor, som inte slutar i mord, också. Pappor som inte tar något ansvar inte har någon kontakt med barnet har ändå makten styra, krångla och begränsa sin fd partners liv." Och visst det finns säkert situationer där vårdnaden i samband med skilsmässan borde gått till mamman, det var inte den kommentaren som fick mig att reagera utan hur en kvinna svarade förgående kvinna:

 

 

"Det var bättre förr i Sverige när mamman hade ensam vårdnad hela tiden utan att det behövdes

några beskyllningar eller extrema åtgärder. Var goda äkta makar och skilj er inte,

så behöver ni inte ha någon juridisk vårdnad, alla kommer att älska er även utan mjukisklädseln."

 

 

Förstår inte riktigt vad hon menar med mjukisklädseln men det är oviktigt. Det som irriterar mig är att hon verkar anta att alla mammor är bättre på att ta hand om sina barn och att papporna skulle va sämre. Jag är övertygad om att alla pappor inte är lämpade som vårdnadshavare (som t.ex. en fängslad mördare) men jag är lika övertygad om att det finns mammor som inte alls är lämpade som vårdnadshavare.

 

 

 

 

Sen är det ju Aftonbladet/Internet, man ska inte ta allt på alldeles för stort allvar.. Det är ju flera "nyanser" och fakta som saknas..