Den långa vandringen
Till skillnad från förra sommaren så fick jag sommarjobb i år, på ett gruppboende där jag varit en sommar innan. Kändes lite nervöst men samtidigt skönt att ha lite koll på vad som väntade. Vecka 27 var det dags för den första av två jobbhelger, 7.30-19.00 på lördagen och söndagen (utan rast) bäddade för en trött Sara på söndag kväll. Så på söndag kväll när jag stupade i säng var tankarna upptagna av hur skönt det skulle bli med en ledig dag, blev inte riktigt så.. När jag hade ätit frukost på måndagen fick jag veta att det vankades långpromenad. Vi har pratat om att vi skulle gå en bit på järnvägen och när matsäcken var packad och långbyxorna, trots det varma vädret, var pådragna gav vi oss av. Fram till järnvägen började, en sträcka på ca 5 km, var det asfalt och grusväg som gällde, alltså väldigt lättframkomlig väg. Värre blev det när vi kom ut på järnvägen.
Tack och lov såg det inte ut såhär hela vägen, det fanns partier där det inte var riktigt lika mycket sly.
Utefter vägen sen så var det mycket skog (kan det va så att jag befann mig i Småland?!), lite myrmark och lövskog. Helt plötsligt kunde man även se gamla grindstolpar och järnvägsövergångar, och elskåpsliknande skåp i lövverket. Mycket blommor och en hel del smultron fanns också utmed järnvägen, solvarma smultron kan va bland det godaste som finns. Efter ett par kilometer kom vi dessutom fram till ca 40 gamla vagnar som stod uppställda, väntandes på bättre tider. Där vart det lite svårare att gå, fanns inte direkt en plan "trottoar" brevid utan bara sluttande järnvägsbank, men förutom en liten blodblåsa (på mig såklart) så klarade vi oss utan skador.
Efter dryga milen var det så äntligen dags för lite energipåfyllning, i form av kaffe och mackor. Fikat intogs på en liten bergsknalle med utsikt över sjön. Hade vi bara sluppit de närgångna flugorna hade det varit perfekt - sol, lagom stark och sval vind och så utsikten och kaffet.
Sista biten hem runt sjön hann vi gå på vatten (eller ja, järnvägsbanken som delade av sjön i två), genom lite skog (vilket var helt underbart efter att ha gått flera kilometer i gassande sol) och genom en kohage med nyfikna kor. Innan vi äntligen var ute på vägen som skulle ta oss sista biten hem.
Mellan granarna i fjärran skymtar Hem Ljuva Hem.
Totalt blev det en 16 km och drygt 3 timmar lång promenad i värmen. Och som vanligt hade jag ju glömt smörja mig med solskyddskräm så förutom blodblåsan hade jag två knallröda axlar.. Undrar om jag någonsin kommer lära mig?!
Fler bilder på flickr